Offentlig verksamhet

                                                                                                                                 

År 1980 uppgick offentlig konsumtion och investeringar till 35 procent av BNP. År 2012 var offentlig verksamhet nere i ca 30 procent av BNP och enligt regeringens vårproposition 2013 kommer ytterligare nedprioriteringar att göras närmaste åren. Den offentliga sektorn har alltså kraftigt nedrustats senaste decennierna. Detta är förklaringen till att musikundervisningen, barnteatern och kolloverksamheten har skurits ned och avgiftsbelagts; att ungdomsgårdar har lagts ned och fritidsverksamhet inskränkts; att förskolegrupper och skolklasser har blivit större; att lärarnas löner når bottenrekord; att en mängd bibliotek och biblioteksfilialer har lagts ned; att antalet sjukhussängar har halverats; att gamla inom äldrevården far illa; att hemtjänst snålas in; att psykiatrin och narkomanvården kraftigt har bantats; att kriminalvården måste spara; att kostnaden för tandläkarbesök har skenat iväg; att kollektivtrafiken blivit dyrare; att hyrorna höjts när subventioner till nya bostäder tagits bort; att tågtrafikens underhållsbudget är lägst i Västeuropa, osv, osv.

Satsningen på privat konsumtion försvaras ofta med att det krävs en stark privat tillväxt för att ha råd med vår stora offentliga sektor. Detta är ren lögn. I själva verket står vi inför ett val – vill vi ha mer och mer av konsumtionsvaror och en halvdan offentlig sektor, eller vill vi ha mindre av konsumtionsvaror men i gengäld en mycket bra fungerande välfärdssektor med social service räckande till alla.

Vi anser att med den höga materiella standard vi i Sverige har vore det inte orimligt att satsa 50 procent på vardera privat och offentlig sektor. Då skulle vi ha råd att varje år lägga ytterligare ca 700 miljarder kronor  på offentlig verksamhet. Det skulle innebära kraftigt ökade resurser inom skola, vård och omsorg, utökad forskning inom viktiga områden, omvårdnad om miljön med övergång till enbart förnybar energi, övergång till helt ekologiskt jordbruk, grönskande städer, gratis kollektivtrafik, bostäder åt alla, gratis tandvård, gratis optiker och mycket, mycket annat. Å andra sidan skulle vi förstås få mindre i lönekuvertet och vara tvungna att tänka på vad vi konsumerar. Men det är något som vi i den rika världen ändå måste göra om vi ska ha en chans att klara oss undan en alltför ödesdiger uppvärmning av jordens atmosfär. Vi kan inte i all oändlighet fortsätta att konsumera som om jorden vore outslitlig och resurserna oändliga.

Läs mer om detta under avsnittet Den offentliga sektorn i boken ”Ett altruistiskt samhälle”.