Ett altruistiskt samhälle (boken)

                                                                                                                                 

Här finner du tankegångarna som hemsidan bygger på. Materialet är en mer utförlig beskrivning om vad som är fel med dagens samhälle och hur ett bättre sådant kan skapas. Nedan finner du de första tio sidorna av boken. I pdf-filen finner du boken i sin helhet.

Vill du ha en konkret bild av hur ett altruistiskt samhälle skulle kunna se ut? Läs om det här.

Klicka här för att beställa boken ”Ett altruistiskt samhälle”.

Download PDF Ett altruistiskt samhälle (boken)

 

Ett altruistiskt samhälle

Vi lever i en värld med enastående levnadsstandard. Köpcentra och gallerior dignar av allehanda varor, i livsmedelaffären kan vi plocka för oss av kött, grönsaker och delikatesser, musikanläggningar fyller vårt vardagsrum med ljuv musik och TV:n visar nyheter från hela världen. Vi kan landsätta astronauter på månen, på några timmar förflytta oss till Medelhavets stränder och med mobilen prata med bekanta på andra sidan jordklotet.

Industrialiseringen senaste hundra åren har i västvärlden skapat ett materiellt överflöd som folk tidigare sekler knappast kunnat drömma om.

Ändå är många av oss inte lyckliga. Bara i Sverige tar 1.500 människor livet av sig varje år, barn söker sig till psykiatriska mottagningar, mediciner mot depression och sömnsvårigheter säljer som aldrig förr och folk sjukskriver sig för utbrändhet.

Vad är det för fel? Varför är vi inte lyckliga och harmoniska? Vi har ju nått allt det välstånd som vi för hundra år sedan tog för givet skulle medföra lycka. Vi har fått ett överflöd av materiell välfärd, av hemelektronik, modekläder, trendiga möbler, silverglänsande bilar och elektriska konservburksöppnare. Är det inte fullt tillräckligt? Uppenbarligen inte. Det saknas något grundläggande i vårt samhälle, det allra viktigaste för att må bra – det saknas en naturlig gemenskap, visioner om en lyckligare värld, meningsfulla arbeten där vi får möjlighet att utvecklas och glädjen att tillsammans med andra skapa ett bättre samhälle.

I dagens samhälle är den materiella tillväxten, ökningen av BNP den stora ledstjärnan. Om vi bara lyckas hålla tillväxten på 4 procent per år kommer alla bli glada och lyckliga, solen ständigt skina och Sverige vinna Melodifestivalen tre år i rad!

Om man på 1800-talet satte tillväxten högt är fullt förståeligt. När människor hungrade och svalt, när barnen gick i lappade kläder och skor med hål, när en familj kunde trängas i en liten etta utan avlopp eller rinnande vatten och det knappt fanns vägar och kommunikationer. Då fanns all anledning att prioritera en materiell tillväxt. Men i dagens Sverige är det synnerligen egalt för vårt välbefinnande om vi ökar BNP med 1 procent, 4 procent eller 8 procent per år. Få förnuftiga individer tror att vi skulle bli väsentligt lyckligare om vi om tio år skulle ha dubbelt så hög materiell standard som idag.

Visst kan det vara roligt att varje år kunna köpa den senaste smartphonen, lite då och då åka på shoppingweekend till London eller Paris och skaffa platt-TV i sovrum, kök och vardagsrum. Men nog måste det finnas andra saker som egentligen är så mycket viktigare: Att alla har en självklar rätt till ett meningsfullt arbete; att vi känner gemenskap med dem vi bor och arbetar med, att vi även i våra städer kan andas frisk luft och äta mat som inte innehåller gifter; att sjuka slipper vänta i månader och år i sjukhusköer och att gamla inom äldrevården inte behandlas som kollin; att barn och ungdomar känner trygghet inför framtiden och vet att de alltid har rätt till arbete, bostad och utbildning; att folk även i glesbygder ges möjlighet att bo kvar i sin hembygd; att man tillsammans med andra hjälps åt att skapa ett harmoniskt samhälle och en värld utan fattigdom och svält.

Dessa faktorer och många andra sociala faktorer kan inte dagens kapitalistiska system råda bot på. Framförallt inte i den avreglerade, marknadsliberala form som senaste decennierna dikterat villkoren både i Sverige och övriga världen – en ekonomi där storföretagens och finanskapitalets jakt efter ständigt större avkastning bestämmer förutsättningarna för i stort sett alla sektorer i samhället.

Det som behövs är ett helt nytt ekonomiskt system – det behövs en ekonomi som bygger på samarbete, en förnuftig planering, omtanke om människor och på en genuin demokrati både på samhälls- och på arbetsplatsnivå.

Förändringarna av dagens samhälle behöver dock inte vara så drastiska och radikala som det kan låta. Vi behöver inte vända upp och ned på allt och börja från början. Det välfärdssamhälle som i Sverige växt fram under 1900-talet är en väldigt bra grund. Industrialiseringen sen 1800-talet har gett oss en materiell trygghet. Den har försett oss med varma bostäder, mat så att ingen behöver svälta och en mängd nyttiga hjälpmedel i hemmen som elektrisk spis, kylskåp, tvättmaskin och andra produkter som gjort livet så mycket lättare. Och därtill sjukvård åt alla, utbildning för både män och kvinnor, transportmedel, radio, TV, datorer och internet som vidgat vyerna.

Det som framförallt behöver förändras i dagens samhälle är besluts- och maktprocesserna. Det behövs en demokratisering av samhället. Vi har länge haft politisk demokrati men inom ekonomin, på våra arbetsplatser, är demokratin inte mycket större än på 1800-talet. I dagens samhälle är det bara någon promille av befolkningen som tar de avgörande ekonomiska besluten, och ledstjärnan för den stora majoriteten av dessa beslutsfattare är att deras beslut ska leda till största möjliga vinst för dem själva och deras företag. Hur människorna och samhället påverkas av dessa beslut fäster de inte någon större vikt vid. En sådan beslutsprocess är en väldigt dålig grund för att bygga ett harmoniskt samhälle på.

Att förändra samhället till det altruistiska samhälle som jag beskriver här nedan är ingen process som behöver ta femtio eller hundra år att genomföra. Som nämnts ovan är mycket i dagens samhälle väldigt bra och troligen skulle de flesta nödvändiga förändringar kunna göras inom bara några års tid.

Hur ser ett altruistiskt samhälle ut?

I detta kapitel kommer de väsentliga dragen i ett altruistiskt samhälle att kort beskrivas och i de därpå följande kapitlen följer en mer utförlig beskrivning. Många av huvuddragen skiljer sig radikalt mot dagens förhållanden, men avskräcks inte av detta, utan läs den mer utförliga beskrivningen längre fram i boken. Jag tror att ni kan komma att hålla med om det förnuftiga i många av förändringarna.

Som tidigare nämnts kommer den allt överskuggande ledstjärnan i ett altruistiskt samhälle vara att forma ett samhälle som bygger på gemenskap, samarbete och jämlikhet – ett samhälle där alla människors välmående prioriteras som långt viktigare än företagens vinstförutsätt­ningar eller största möjliga ökning av bruttonationalprodukten.

Huvuddragen är följande:

  • Det ekonomiska systemet, produktionen av varor och tjänster ska bygga på samarbete i stället för konkurrens. Företagen ska i stället för att konkurrera med varandra och sträva efter största möjliga vinst, hjälpa varandra och tillsammans tillverka produkter av hög kvalitet. De stora företagskoncernerna kommer att brytas upp till mindre företag och självständiga fabriker. Aktieägarsystemet kommer att avskaffas.

  • Vinsten kommer inte längre att vara ledstjärna för produktionen av varor och tjänster. All vinst som uppkommer i ett företag måste återinvesteras i företaget, ingen aktieutdelning av vinstmedel får ske. Ingen ska alltså kunna tjäna pengar på det som produceras, förutom de anställdas fastställda lön. Egenföretag kommer att finnas men dessa får inte heller ge ägaren vinst förutom företagarens egna lön som ska vara ungefär som genomsnittet för en anställd.

  • Företagen ska demokratiseras. De anställda ska bestämma i alla viktigare frågor. De anställda utser sina chefer genom omröstning där varje anställd har en röst. Likadant inom kommun och stat, med undantag av eventuellt politiskt valda personer. Givetvis krävs att de som väljs/anställs har adekvat utbildning och att de väljs efter duglighet och kapacitet.

  • Enda sättet att tjäna pengar ska vara genom eget arbete. Man kan alltså inte leva på avkastning på förmögenhet. Man får inte heller tjäna pengar på att sälja jord- eller skogstillgångar, såvida man inte säljer skog som man själv fällt, vilket då blir betalning för det egna arbetet. Som pensionär, föräldraledig eller sjukskriven får man givetvis som nu statlig pension respektive bidrag.

  • Full sysselsättning ska råda. Alla ska enligt lag garanteras sysselsättning på eller i närhet av sin hemort. Arbetslösheten kommer alltså att försvinna. A-kassa eller socialbidrag existerar inte längre.

  • Samhället ska vara jämlikt. Om medellönen i samhället är ca 25.000 kr i månaden kommer de allra flesta att tjäna mellan 20- och 30.000 kr i månaden, chefer några tusenlappar mer. Statsministern, som högst betald medborgare får 50.000 kr. Den som är slö och lat och inte bryr sig, får nöja sig med 15.000 kr i månaden eller mindre. Ett system med studielön införs så att studerande inte belastas med tagna studielån.

  • Finans- och banksektorerna kommer att kraftigt beskäras. Enda sättet att tjäna pengar ska, som jag tidigare skrivit, vara genom eget arbete. All finansiell spekulation kommer alltså att förbjudas och även ränta på pengar kommer att tas bort. Sålunda kommer en stor del av bankbyråkratin att försvinna, alla fondkommissionärer, livförsäkringsbolag, fondbolag, ratingföretag, riskkapitalbolag, finansbolag, investeringsbanker, pensionsstiftelser. Och med det alla tusentals olika aktiefonder, räntefonder, obligationsfonder, AP-fonder, aktieindexfonder, kapitalförsäkringar, hedgefonder, alla olika värdepapper som obligationer, aktier, terminer, optioner, swappar, mm.

Det betalningssystemet som ett samhälle egentligen behöver är en sparbank som förser invånarna och företagen med ett transaktionskonto, ett sparkonto och eventuella lån. Resterande transaktioner är enbart ekonomisk spekulation utan värde för samhället.

  • Frågan om hur stort utrymme marknad respektive central planering kommer att få vid styrandet av produktionen kommer givetvis upp vid skisserandet av ett nytt ekonomiskt system. Marknaden är ett ickebyråkratiskt och smidigt sätt att styra produktion och handel, och kommer att vara kvar. Dock kommer den att vara mer reglerad än nu.

  • Alla improduktiva sektorer i samhället kommer att försvinna, och sådana finns det i dagens samhälle gott om: Finans-, bankbyråkratin har vi redan nämnt ovan. Vidare kommer all reklam att försvinna, men till en liten del ersättas av ändamålsenlig och saklig information. Övrig marknadsföring avvecklas och hundratusentalet säljare kan ägna sig åt något meningsfullare. Fackförbund och arbetsgivarorganisationer kommer inte heller att fylla någon funktion längre när företagen är demokratiserade, de anställda bestämmer på arbetsplatsen och arbetsgivare inte längre existerar. En stor del av alla ekonomer och skatte- och affärsjurister får också byta arbete. Listan kommer att göras längre i senare kapitel.

  • Vårt parlamentariska system kan behållas ungefär som nu med partier som verkar fritt och med proportionella val vart fjärde år till kommun-, landstingsfullmäktige och riksdag.

  • Tryck- och yttrandefriheten måste befästas. Medierna får inte som nu domineras av multinationella företag, aktieägare och rika personer. Yttrandefriheten är alldeles för viktig för att kunna köpas för pengar. Rätten att starta oberoende radio, TV-kanaler och tidningar måste stärkas och demokratiseringen av dessa arbetsplatser är extra viktig.

  • Möjligheten att föra ut och in pengar i Sverige kommer att bli beskuren. Förslagsvis tas den valutareglering som fanns fram till 1989 tillbaks. Innan dess fick man endast föra ut pengar för turistbehov, och alltså inte föra ut kapital för att investera i fritidshus, fastigheter, köpa upp företag eller spekulera i utländska värdepapper.

  • Frihandeln kommer att beskäras. Givetvis måste vi importera varor som vi inte kan producera i Sverige. Framförallt gäller det jordbruksprodukter som tropiska frukter, kaffe, ris och annat som inte kan odlas i karga Norden. Men det som kan produceras ungefär lika billigt och med samma kvalitet i Sverige som i andra industrialiserade länder, bör produceras i Sverige.

  • Ansvaret för ett altruistiskt samhälle måste sträcka sig längre än till det egna landets gränser. Det överflöd och den livsstil som vi i västvärlden hänger oss åt är helt oacceptabel med tanke på den fattigdom som existerar på andra ställen på vår jord. Dagens 1 procent av BNP i bistånd bör kunna öka till storleksordningen 10 procent av BNP. Med fattiga utvecklingsländer ska vi utöka handeln och hjälpa dem att bygga upp en egen industri och infrastruktur. All handel med utvecklingsländer måste bedrivas enligt Fairtrades principer. Att som nu utnyttja fattiga människor som under slavliknande förhållanden producerar billiga konsumtionsvaror åt oss i den rika världen, kommer inte att accepteras.

  • I begreppet altruistiskt samhälle måste också medtas att ta ansvar för vår miljö, för den jord vi alla befinner oss på. Nu skövlas skogar, sjöar och vattendrag förgiftas, och tungmetaller och giftiga kemikalier sprids över jordbruksmark. Västvärldens ökande konsumtion och materiellt inriktade livsstil skapar inte bara föroreningar och enorma sopberg utan också koldioxidutsläpp som med allra största säkerhet orsakar den temperaturhöjning av jorden som nu pågår. Detta kan inte fortsätta. Vår jord klarar inte längre den konsumtionslivsstil som har dominerat i västvärlden de senaste femtio åren.

Detta är alltså huvuddragen i ett altruistiskt samhälle. En del av punkterna är givetvis mer centrala och viktiga än andra. Till de centrala hör att samarbete ska råda mellan företag istället för konkurrens, att vinst inte får tas ut ur företagen, att företagen blir fullt ut demokratiska med chefer som är valda av de anställda, att alla medborgare har rätt till arbete med en lön som är någorlunda jämlik för alla, och att vi har ett ansvar för vår jord och för de mindre lyckligt lottade i fattiga länder.

Jakten efter pengar, karriär och förmögenhet som i dagens samhälle är en central drivkraft och dröm för en stor del av befolkningen kommer alltså att försvinna. Det kommer inte att finnas några miljonärer, än mindre miljardärer (annat än i en övergångsperiod), men Sverige kommer fortfarande att vara ett rikt land. Frukt- och grönsaksdiskarna kommer som nu att lysa i alla olika färger, och i affärerna kommer man hitta det mesta man behöver, dock inte detta överflöd av konsumtionsvaror som vi nu översköljs av. Det kommer inte att finnas 200 olika hårschampon, 100 olika jeansmodeller, 100 olika TV-apparater, men varorna kommer att vara av kvalitet och mer tidlösa. Påkostade gallerior och köpcentrum kommer det inte att finnas många av och shopping som fredags- och lördagsnöje tillhör förhoppningsvis en förgången tid.

Samtidigt är det nog bäst att förtydliga att ett altruistiskt samhälle definitivt inte kommer att innebära att vi går tillbaks till något förindustriellt samhälle där vi alla går omkring i tovade yllebyxor och påtar i jorden. Vi kommer att fortsätta att vara ett högteknologiskt samhälle med avancerad forskning och utveckling, men vi måste samtidigt vara införstådda med att jordens resurser är begränsade och inte kan exploateras helt utan eftertanke.

 Download PDF